Han hostar, snorar, feberyrar och har så ont i kroppen att han knappt kan gå.

 

Jag och Frank har fått agera passopper här, sprungit med näsdukar, baddat hans panna, matat honom samt hjälpt honom att byta kanal på tv:n.

 

Vi är ganska trötta på detta nu, Frank kan ju komma och gå lite som han vill och har därför inte varit hemma sedan sent igår kväll. Jag önskar jag kunde göra likadant så man slipper höra gnället. Men eftersom jag är så snäll stannar jag vid hans dödsbädd ett tag till.

 

Manliga förkylningar är ju inte att leka med.